• Startsida
• Layout-tips
• Beställaren
• Målgrupp
• Budskap
• Fånga publiken
• Idé
• Typografi
• Bilder
• Form
• Färg
• Källa/läs mer
• Val av papper
• Tryckerier/trycktekniker
• Checklista för tryck
• Länkar
• Om sajten/kontakt

Layout för tryck

Typografi

Typografi handlar om hur bostavsformerna används och arrangeras. En viktig del är att välja ett lämpligt teckensnitt. Ett teckensnitt består av alla bokstäver och tecken utformade på ett gemensamt sätt. Av varje teckensnitt kan det finnas flera olika varianter, skärningar. Det som skiljer olika skärningar åt kan vara snittvariant (fet, kursiv, rak etc.), teckengrad (storlek) och att teckensnitt kan skilja sig åt fast de har samma namn på grund av att de är gjorda av olika tillverkare. Font är beteckningen på ett teckensnitts fysiska form, exempelvis en fontfil eller blyfonter.

Texten kan placeras symmetriskt (centrerat längs en vertikal axel), asymetriskt (höger- eller vänsterställd text med diagonala former) för mer dynamik eller kontrastrikt (kontrast mellan färger, storlekar och former) som skapar den starkaste typograferingen.

Teckensnittskategorier

Teckensnitt brukar delas in i två huvudkategorier: antikvor och sanserifer.

Utmärkande för antikvor är att de har seriffer, klackar och att bokstavens tjocklek växlar mellan de tjocka grundstrecken och tunna hårstreck (se bild). Antikvorna delas i sin tur in i tre undergrupper: diagonalantikvor, transantikvor och vertikalantikvor.

Diagonalantikvor har sned ansvällning och runda seriffer. De ger därför ett mjukare intryck. De har hög läsbarhet och används därför ofta i böcker. Exempel på diagonalantikvor är Bembo (se bild), Berling, Garamond, Sabon och Times.

Transantikvor är oftast spetsiga och har stor kontrast mellan tjockleken på grundstreck och hårstreck. De förekommer i många typer av visuell kommunikation. Några exempel på transantikvor är Baskerville, Caledonia, Caslon (se bild) och Century.

Vertikalantikvor har tunna horisontella seriffer och rak ansvällning. Kontrasten mellan grundstreckens och hårstreckens tjocklek är mycket stor. De ger ett elegant och högtidligt intryck. Exempel på vertikalantikvor är Bodoni (se bild), Didot, Fransk Antikva och Walbaum.

Det mest utmärkande för den andra huvudkategorin av teckensnitt, Sanserifer, är att de saknar seriffer (det är också den direkta betydelsen av orden "sans serif" = utan seriff). De är mer eller mindre jämntjocka vilket kan upplevas som enformigt. Sanserifer anses därför passa bättre på kortare texter som rubriker och bildtexter än löpande text. Exempel på sanserifer är Arial, Franklin, Futura, Gill Sans (se bild) och Helvetica.

Det finns tre ytterligare teckensnittskategorier, som inte används lika ofta. Mekaner är kraftiga bokstäver som är vanliga på affischer. Exempel: Beton, Clarendon, Egyptienne (se bild), Memphis och Rockwell. Skripter kallas de teckensnitt som påminner om handskrift. De används ibland i menyer och inbjudningskort. Exempel: Basilica, Citadel (se bild), Bankscript och Mistral. Fantasistilar är teckensnitt som inte passar in i någon annan kategori och de är ofta mer eller mindre svårtydda. Exempel: Calypso (se bild), Fingers, Garbo och Traffic.

Typograferingens syfte

När du ska typografera (välja teckensnitt och arrangera bokstäverna) bör du tänka på att teckensnittet ska passa in i sammanhanget Du bör även analysera hur mottagaren kommer att uppfatta typografin.

Det finns två olika typer av typografi: synlig och osynlig. När du använder synlig typografi är bokstäverna något mer än bara delar av ett ord. De säger något i sig själva beroende på hur de står placerade eller hur de ser ut. Olika bokstäver kan i sig ha en betydelse. A kan till exempel representera början.

Osynlig typografi innebär istället att typografin inte ska dra uppmärksamheten från innehållet i texten. Typografin ska istället vara harmonisk. Osynlig typografi används exempelvis vanligtvis på sidorna i en roman.

Tänk på att begränsa antalet teckensnitt i en trycksak, så att det inte ger ett rörigt intryck.

Läsbarhet

Läsbarheten är i första hand av intresse vid osynlig typografering. Själva syftet med typograferingen är ju då att mottagaren lätt ska kunna tillgodogöra sig innehållet i texten. Det finns flera faktorer som påverkar hur lättläst en text är.

Valet av teckensnitt är förstås en viktig del. Antikvor (särskilt trans- och diagonalantikvor) är lättare att läsa i tryck eftersom serifferna binder ihop bokstäverna och linjerar dem. Även variationen i tjocklek gör dem mer behagliga att läsa. Times är ett mycket använt teckensnitt och det i sig kan göra att det är mer lättläst, eftersom ögat är vant att läsa texter i det teckensnittet. Andra exempel på teckensnitt som anses lättlästa är Berling, Adobe Garamond, New Century Schoolbook och New Baskerville.

Gemener är lättare att läsa än versaler. Versaler skiljer sig mindre från varandra vilket gör att ögat läser bokstäverna en och en istället för att se ordbilder, som ögat ser när vi läser gemener.

Teckensnittets storlek, teckengrad, har naturligtvis också betydelse.

Ytterligare en faktor är radlängden, som inte bör vara längre än 60 nedslag.

Spalter som högerställs eller centreras kan göra det svårt för ögat att hitta nästa rad och kan kännas oroliga. En marginaljusterad spalt gör att texten tar mindre plats men kan kännas lite kantig och sluten. En vänsterställd spalt är ur läsbarhetsaspekt att föredra då det ger lika stort avstånd mellan orden och ger inte ögat så stora problem med att hitta nästa rad.

Radavståndet får inte vara för litet (inte mindre än teckengraden) för då riskerar raderna att flyta ihop. Om radavståndet däremot är för stort kan det vara svårt att få texten att hålla ihop.

För litet ordmellanrum gör att orden flyter samman medan för stora mellanrum ökar risken för att ögat hoppar mellan raderna.

Om teckenmellanrummet är för litet riskerar bokstäverna att överlappas och är mellanrummet för stort ser inte ögat längre ordbilderna. Att minska teckenmellanrummet kallas knipning och bör göras i rubriker med större teckengrad. Att öka teckenmellanrummet kallas spärrning och bör användas för versala ord i löpande text.

Postiv text (mörk text på ljus bakgrund) är lättare att läsa än negativ text (ljus text på mörk bakgrund). Ska du ändå skriva negativ text kan en halvfet sanserif vara det mest lättlästa.

Stor kontrast mellan teckenfärg och badgrundsfärg ökar läsbarheten. Text på en bild kan göras mer lättläst genom att skriva den större, lägga en tonplatta bakom eller lägga på textkonturer.

Av stor betydelse för läsbarheten är också själva texten i sig. Både innehållet, ordvalet och språkstilen spelar in.

Rubriker

Rubriker skrivs normalt med stor teckengrad. Avstavningar och stora ordmellanrum bör undvikas i en rubrik. För rubriker som har flera rader finns riktlinjer. Rubriker på två rader bör ha den längsta raden längst ner. Rubriker på tre rader bör ha den längsta raden i mitten.

När det gäller mellanrubriker är det viktigt att de kontrasterar mot brödtexten (större/kursiv/fet). Det är också viktigt att mellanrummet ovanför mellanrubriken är mindre än mellanrummet under. Det är ju texten under som hör ihop med rubriken. Mellanrubrikerna ska ge läsaren information om vad texten handlar om och fungerar samtidigt som vilopauser i läsningen.

Nytt stycke

Nytt stycke kan man markera med indrag som bör vara lika stort som teckenstorleken i kvadrat. En sådan fyrkant finns som ett tecken i layoutprogrammet. Indrag används inte direkt efter en rubrik eller mellanrubrik.

Ett annat sätt att markera nytt stycke är med hjälp av en blankrad. Indrag ska inte användas efter en blankrad. Nackdelen med att styckeindela med blankrad är att texten kan kännas uppstyckad, men om texten är komplicerad kan det vara befogat. (Om du undrar varför jag använder blankrad som styckeindelning på den här sajten så är förklaringen att webben är undantaget från denna "regel" eftersom endast indrag gör texten svårläst på skärm.)

OBS! Det är inte ok att börja ett nytt stycke genom att bara trycka Enter och fortsätta på nästa rad. Antingen indrag eller blankrad är det som gäller.

Ytterligare ett sätt att börja ett stycke är med en anfang. En anfang är en extra stor bokstav (ofta lika hög som tre vanliga bokstäver). Det man bör tänka på är att inte använda för många anfanger eftersom det då finns en risk att läsaren försöker bilda ord av anfangerna, vilket ju inte är tanken.

Ett annat sätt att inleda nya stycken är genom att markera de tre första orden i stycket (exempelvis med ett annat teckensnitt, fet stil eller dylikt).

För att utmärka enskilda ord eller tecken kan du använda kursiv text, fet text eller kapitäler.

Horungar

Horungar kallas det när ett nytt stycke börjar på den understa raden på en sida, eller ett stycke slutar på den översta raden. Detta ser inte snyggt ut och bör åtgärdas genom att justera texten på något sätt.

Texten

Denna sajt handlar primärt om formgivning och inte textbearbetning men jag tänkte nämna några korta saker som kan vara bra att tänka på när man skriver en text.

Rubriken ska till att börja med vara en bra start som skapar en förväntan. I ingressen och brödtexten ska sedan budskapet tydliggöras. Mellanrubriker används, som jag nämnde tidigare, för att locka läsaren, ge snabb information om vad texten handlar om och för att skapa pausmöjligheter i läsningen. I en text, precis som vid formgivningen, är det viktig att se läsaren framför sig, att du vet vem du skriver för.

Nästa sida (Bilder)